Torsdag

För två veckor sedan packade jag ihop allt man behöver för att flytta till Norge. Dvs kläder, skor och en gitarr. Mer än så är bara onödigt...
Jag flög från Stockholm 8:45 , flög en skumpig men kort tur till Oslo, landade där 9:45.
Där hade de självklart tappat bort min väska och jag fick vänta en timme på den innan den kom inkastandes genom specialbagage ingången. 

Jag checkade in mitt bagage på Oslos flygplats och det kändes helt plötsligt väldigt lätt att gå. 
Jag skulle vänta ytterliggare två timmar innan jag skulle flyga till Stavanger. De två timmarna spenderade jag genom att växla mina svenska pengar, gå fram och tillbaka på flygplatsen och köpa en otroligt dyr lunch. Som även var den äckligaste lunchen jag någonsin ätit. 

Sen var det dags att flyga till Stavanger. Det började med att två personer hade tagit min plats, men efter mycket om och men fick jag ändå tre platser för mig själv. väldigt bekvämt måste jag säga. 
Dock var det den mest oroliga resa jag flygit. Flygvärdinnorna flög runt och en ramlade ner på mina lediga platser för det var så skumpigt. Var väldigt underhållande att se vettskrämda flygvärdinnor som även påminde starkt om Victorias Secret modeller. "Adriana Lima" var min favorit. Jag påpekade även för henne att hon minst lika vacker som Adriana Lima. För det fick jag en kyss på kinden och en väldigt uppassande flygvärdinna som frågade var 10:e minut ifall jag ville ha någonting att dricka. Detta tackade jag konstant nej till eftersom att gå på toaletten på ett flygplan är nog en utav min största farhågor.

När vi landat i Stavanger så tänkte jag att de självklart hade glömt min väska i Oslo eller nåt. Men icke då, den låg rullandes runt på bandet när jag kom. Även min gitarr låg där fint prydligt väntandes. Fodralet var väl en aning tilltuffsat men de som jobbar med bagage på flygplatser kallas ju "throwers" för en anledning trots allt.

flygplan 
Stavanger
stavangerstavanger  stavangerstavanger
Ciao

091007

Självklart så har jag precis som alla 12-åriga tjejer blivit överförtjust av twilight böckerna.
Men jag resonerar självklart lite annorlunda angående favoritkaraktär och så vidare.
Jacob är självklart bäst. Han får saker att hända och är inte så tråkigt passivt aggressiv som Edward.
Och dessutom, tjejen som spelar Rosalie är på tok för ful :( Kunde de inte tagit en naturligt blond tjej istället.

Bara för att påpeka också, Robert Pattinson? Jag undrar varför folk tycker han är snygg. Det enda som är bra med han är att han spelar en attraktiv roll. Han ser dock ut som en pundare utan dusch hemma.

Jaja, ska inte klaga alltför mycket.

Så Go team Jacob (även om slaget redan är förlorat)

Ful och tråkigFul Och tråkig.





Cool och roligDen Bella skulle ha valt enligt mig..
Ciao

Benhinneinflammation

Benhinneinflammation. Första gången jag hörde det trodde jag att de skämtade. Man kan väl inte vara inflamerad I(i) benet?! Men jo surru, det kunde man visst det. Och självklart så ska det drabba mig.
Att springa/jogga är en sak som jag älskar. Man får tid för sig själv och man kan tänka på annat medans man flåsar och springer sin mil (eller hur långt nu folk brukar springa). Men efter att ha sprungit sönder mina ben totalt förra sommaren så kan jag nu inte ens springa en halv mil på asfalt utan att det känns som att jag ska ramla ihop i en benhög...
Ganska så trisst med andra ord. Och jag önskar ingen person benhinneinflammation, inte ens Ferhat, då vet ni hur mycket jag hatar det!

leg pain
Ciao

Osanningar och bara rent skitsnack.

Är väl inte direkt någon allvetare i viktig kunskap. Men några grejer tänkte jag bara klargöra.
1. Bakismetoder.
Alla dessa bakismetoder så som fet mat, ingen mat alls, bakispiller osv. Allt är rent bullshit. Du blir av med bakfyllan först när alkoholgifterna har gått ut ur blodet. Så sluta spendera pengar på Bakispillret och liknande som lovar resultat.

2. Marijuana är helt säkert.. Njaa inte riktigt va! 
Den här lilla frasen som mina kära vänner pundarna vill använda "gud skapade marijuanabladen , människan skapade alkoholen, vem litar du på". Visst är det så att bladen är gjorda av moder natur(eller Gud..) från början. Men ja har svårt att tänka mig att det var menat att vi skulle bränna sönder bladen, torka dom och röka dom... 
Väldig många personer som sitter på psyket idag , sitter där för att de feltände på just hasch, marijuana och liknanade "ofarliga" droger. Så skippa rökat är ni snälla.
Kom ihåg, jag säger inte att alkohol är bättre, jag säger bara att marijuana/hasch är inte så säkert som  folk vill att det ska vara.


Ciao



3.
 
Ciao

Tappat bort veckodagarna

Sommarlovssyndromet!
Varför har jag det fortfarande? För mycket fritid är svaret. Har inte fått något jobb än och tänker därför inte på veckodagarna.
Vaknade upp imorse och trodde stenhårt på att det var torsdag. Men min kära mora upplyste mig om att det är fredag.
Typiskt. Jag som hade tänkt träna am.fotboll som bara tränas på Tisdagar och Torsdagar. Aja får väl vänta tills det är  tisdag igen.




Ciao

Onsdag?

Finns det nåt självklart kvar nuförtiden? Finns det gott och ont? existerar fortfarande rätt och fel? vad är lögn och vad är sant?
Eller är allting diskuterbart , kvar att tolkas, grått.
Ibland är vi tvingade att vrida lite på sanningen, ändra den. För ibland råkar vi ut för saker som är helt ur våra händer, och ibland kommer allting bara ifatt en.


Ciao

Otekniska jävel!

Jag är nog den mest otekniska 18-åriga killen i Sverige. Kan skriva blogg och använda msn, där går nog gränsen :(.
Hade värsta planerna för en riktigt cool blogg med lite 60-tals inslag osv. Men men, kan man inte använda PS och är heeeelt vilse när det gäller dessa satan html koder.. jaa då. Då blir det såhär!
Ge mig en gitarr och en mikrofon istället. Så får datanördarna sköta det här..

Men eftersom ingen kommer hjälpa så ska ja nu sitta och titta på PS tutorials och läsa designbloggar så kanske jag också får en stilig blogg^^



Känner mig som Tyke just nu, Finsk och allmänt dum i huvudet (samma sak?)

Ciao

Vad är det för datum?

Många har nu börjat i skolan igen, börjat på ett nytt gymnasium, högskola osv.
Jag tog studenten i juni, och jag har aldrig varit gladare än på den dagen.
Men nu känner jag ändå en slags tomhet, vill tillbaka ändå. Skolan trivdes jag i, jag gillade mina klasskamrater och det gick ganska bra för mig i skolan.
Att jag inte har något jobb än gör såklart saken mycket värre. Hade jag haft ett jobb hade tiden gått mycket snabbare och de bästa av allt. Jag hade haft pengar!! 
Hittade ett gammalt praktikbedömnings betyg ifrån första praktiken i 3:an. Det låter såhär:
"Wictor har med ett stort intresse för att lära sig nya saker, varit otroligt ambitiös och lyhörd för både oss och våra gäster."
Och sen MVG i alla olika kategorier av praktiken. Att jag inte har ett jobb är fan helt otroligt :O

Idag blir det träning på högsta nivå och kanske en runda i stan. Får se. Innan jag var sjuk kunde jag springa en mil på 39 minuter och 12 sekunder. Efter min två veckors sjukdom, så springer jag det på 50 min. Totalt värdelöst :(
Målet är alltså att komma tillbaka till den nivån igen!!
Good luck Wictor!



Hittade en bild när jag spelade Amerikansk fotboll för hundra år sedan. Jag är den stående med guld hjälm.
Haha jag var fan läskig!


Ciao

Paramore

Paramore har vart ett utav mina favoritband sen de släppte sitt debutalbum 2005. "All we know is falling"
Jag har alltid varit tok-kär i Hayley Williams, och hon blir bara snyggare och snyggare ^^
Nu på nästa skiva ska de även offieciellt ta med Taylor i bandet. Han har spelat med på turnéer och liknande i några år, men aldrig varit en officiell medlem, tills nu!
Jag har hört den första låten dom släppt på myspace från nya skivan och den är lika bra som Paramore alltid är.
Det är otroligt att de lyckas göra varenda låt bra!


Hayley Williams är den vackraste rocksångerskan som finns!



Paramore - Let the flames begin live
Paramore - My heart
Paramore - Ignorance (från nya skivan)
Ciao

Suck..

Jag har suttit och läst en himla massa bloggar nu och väldigt många klagar på en och samma sak.
"Fjortisar"
För mig är iallafall en fjortis en person som inte riktigt har hittat sig själv men vill samtidigt bli vuxen så snabbt som möjligt. Klädstil och liknande går jag inte in på.
Jag ser alla ha sina "Hissa och Dissa" listor där de klagar på dessa fjortisar.  Det roligaste av allt tycker jag är att dessa människor som klagar och hatar Fjortisar O så mycket. Ser ofta ut som jag skulle beskriva en fjortis. Dessa personer är  antagligen fortfarande osäkra, vet inte riktigt vem dom är men för att känna sig lite mer mogen så klagar man på dessa fjortisar.

Jag tycker såhär. Går du faktiskt runt och tänker/säger "titta på de där fjortisarna" osv. Eller skriver om hur omogna och äckliga de är i din blogg. Ja tyvärr, men då är du en fjortis enligt mig. Antingen det eller en överlägsen snorunge som jag tycker är ännu värre.

Jag försöker inte leka överlägsen här utan säger bara vad jag tycker. Ifall du tycker något annat så kommentera gärna det.
Poängen är bara att man kanske kan dra ner på fördomarna och skitsnacket. Nån kanske tar illa upp.






 
Ciao

Måndag

Sökt runt lite olika jobb och det ser ljust ut. Många Caféer som var intresserade. Helst skulle jag nog bara jobba med min musik, men det får man väl satsa på när man väl har ett försörjande jobb.
Att kunna leva på det man älskar mest vill jag göra någon dag. Men vem vill inte det liksom, det är därför det är så sjukt mycket konkurrens inom Musik och teater. Det är så många som vill leva det glamourösa livet. Utan bekymmer och utan pengaproblem.
Jag avundas människor som lever ut sitt liv till fullo och faktiskt vågar utan att tänka för mycket. Att göra det dom drömt om länge, att ta det där steget. Det steget som jag verkligen måste sporra mig själv att nu börja ta. Att leva livet utan så många gränser och utan att tänka igenom allt en gång för mycket. Jag har missat för många chanser på grund av min feghet. Nu är det slut på det. Det är som sagt nu livet börjar. Men vad menas egentligen med det? Tänkte på det igår.
Jag har intalat mig själv att jag ska göra oo så stora förändringar. Men vad är det jag ska förändra egentligen? Det enda jag kan tänka på att är att skaffa ett heltidsjobb. Men även tänker jag inte säga nej när någon chans erbjuds till mig. Jag menar självklart inte att ta droger bara för det erbjuds utan chanser att göra minnen. Minnen jag kommer värdera högt när jag blir gammal och grå. Jag har även förlorat tjejer på grund av min egna dumma hjärna. Missat chanser och suttit hemma och tänkt för mycket. DET är något som jag definitivt behöver förändra.

Nog med tjafset nu. Här kommer några bilder från stunder jag känt mig som mest levande.

Bydalen 09
helikopter 08
Söderbysjön , grillning klockan 4 på morgonen
Turkiet 08

Dessa är självklart bara de få gånger jag kommit ihåg att ta foto.
Ska inhandlas en kamera och börja fota seriöst. Då jävlar..!!





 













Can you hear me?
I am screaming. I am screaming
Can you hear me?
Blood is dripping. Nails are piercing
Thorns are ripping. Ripping through

I see the tragedy
It comes to me
In bloody... Broken dreams
You always loved me
Never knew these
Ironies of living free

I live for you (I'd die for you)
I live for you (I'd die for you)
I live for you (I'd die for you)
I live for you

Can you hear me when I'm screaming?
I can hear your voice it's weeping.
You cried out, when I was needing
I was nothing, you comfort me

Now I see that you are here for me to lean on
Though I know what hate can do
We shed tears of ashes for you
Death only began the truth
You cry for me
And died for me
I try so hard to be like you

Can you hear me when I'm screaming?
I can hear your voice it's weeping.
You cried out, when I was needing
I was nothing, you comfort me

Can you hear me when I'm screaming?
I can hear your voice it's weeping.
You cried out, when I was needing
I was nothing, you comfort me

You were changing me, you were holding
I won't be afraid to stand alone now

Oh no. Can't you see? What it means to me, for me, to me.
Take my hand. So I'll stand. Set me free. You will see.
What it means, to live and be able to breath.
(This blood on my dirty sleeve
Is drying and can't be washed from me)

I never thought that you could abandon me.
I will fight the day that you mentioned that you have to die for me.
To say that you could never run away from saving me.
From what I've made you do for me now.

I'll fight for you. I'd die for you. My life for you. Now it's time.
I won't forget your name. No more am I afraid... NO


Ciao

Morgon

Efter en orolig och ganska sömnlös natt gav jag till slut upp vid 6-snåret. Gick upp och satte mig på verandan med en kopp kaffe och satt helt tyst för mig själv. Jag älskar att sitta vid den här tiden på morgonen och bara titta ut över området där jag bor. Inte många har vaknat än, förutom de obligatoriska extremt hurtiga mammorna med barnvagnen.

Idag hade jag tänkt gå en runda i stan med min kära vän Robin för att söka jobb. Lämna in CV'n på affärer, Kaféer , klädaffärer och hotell. Jag letar inte efter det jobbet jag ska ha resten utav livet direkt. Utan behöver bara pengar till min och Robin backpackingresa vi planerat att göra i februari. Till Sydkorea och Taiwan. Vi kommer vara iväg i en månad. Vi tvistar dock om vad vi vill göra för sorts resa. Han vill bara vara i storstäder och gå runt där. Jag vill resa runt och göra en upplevelse resa. Med det menar jag att jag vill dyka, klättra, hoppa bungyjump osv. Men det är ju ett ganska bra tag kvar så vi får väl bestämma oss till dess.









Boyce Avenue - Change your mind


There you are with your perfect way
You’ve got that little shine in your eyes
To hear one word would make my day
But there’s no room for me in your life

If I could change your mind
How would you want me
Would you say you need me
Cause I need you now

Ciao

Lite kultur ska jag väl kunna bjuda på också.

Musik är för mig den största drogen. Utan musik skulle jag inte klara en dag. Jag skulle nog bli ganska rejält konstig, till och med konstigare än här.  Jag lever för musik och skapar även egen musik. Jag spelar gitarr, trummor och kan även sjunga väldigt bra. Inget är så lugnande som att bara sitta och spela gitarr i flera timmar utan ett bekymmer att tänka på.

Jag lyssnar på lite annorlunda musik. Ganska insnöad på alternativ rock bland med emo/screamo osv.
Men lyssnar såklart även på annan musik. Allt från Metallica till Hellström.

Tänkte tipsa om 5 låtar som är helt annorlunda i sin stil men lika underbara allihopa!

Escape the fate - There's no sympathy for the dead

The Medic Droid - Fer Sure

Scary kids scaring kids - Watch me bleed

Underoath - A boy brushed in red living in Black and white

Dance Gavin Dance - Lemon Meringue Tie


Ciao

Bilder tagna med en halvtaskig kamera








Har varit runt lite överallt. Tog kort på ögonblicken med min mobilkamera. Kanske dags att inhandla en riktig systemkamera istället?!
Ciao

Den verkliga världens kalldusch

Jag sitter och  tittar ut över den förort som jag bor i. Den är halvt förfallen, gamla hus som håller på att ruttna bort blandat med nya lägenhetsområden som byggs 50 meter ifrån. Nedanför mitt hus ligger en skola. Barnens glada skrik och stoj påverkar mig inte längre. Det är bara ett oväsen i den annars ganska tysta tillvaron.
En lång sommar av för mycket tid med mig själv har fått mig att inse vilken rutten person jag är. Jag är dagligen en lögnare, svikare och tydligen en person som ger upp efter första hindret. Det är en verklig kalldusch som kommit över mig när jag insett hur jag som person har blivit. Den person jag inbillat mig själv att jag varit, den så otroligt smarta , snälla och raka person jag trott jag varit existerar bara i mitt huvud. Jag är inte speciellt smart, otroligt fördomsfull och beräknande är nog mina mest framstående egenskaper. Inte är jag så ärlig som jag en gång var heller. Jag ljuger till och med för mig själv nu för tiden. Denna person har långsamt tagit över mig desto mera olycklig jag blivit. Ju mer jag dragits ner i förfallet har jag förändrats, som om jag bildat en skyddsperson att skydda mig från den riktiga världen. Den riktiga världen där jag har tvingats ut i, där jag inte står ut, inte är speciellt, inte är värd någonting.

För att ändra personen jag blivit behöver jag ändra på mig. Göra den stora förändringen jag snackat och tänkt på så länge.
Att jag ska ta tag i saker. Leva ut mina drömmar och börja leva livet.

Denna blogg kommer handla om just den förändringen.
Om Wictor Green som är 18 år. Bor i Stockholm och har insett att det är nu livet börjar. Gäller bara att leva det fullt ut också.

ec


Ciao

Om

Min profilbild

RSS 2.0