Cancerious

Sökt runt lite olika jobb och det ser ljust ut. Många Caféer som var intresserade. Helst skulle jag nog bara jobba med min musik, men det får man väl satsa på när man väl har ett försörjande jobb.
Att kunna leva på det man älskar mest vill jag göra någon dag. Men vem vill inte det liksom, det är därför det är så sjukt mycket konkurrens inom Musik och teater. Det är så många som vill leva det glamourösa livet. Utan bekymmer och utan pengaproblem.
Jag avundas människor som lever ut sitt liv till fullo och faktiskt vågar utan att tänka för mycket. Att göra det dom drömt om länge, att ta det där steget. Det steget som jag verkligen måste sporra mig själv att nu börja ta. Att leva livet utan så många gränser och utan att tänka igenom allt en gång för mycket. Jag har missat för många chanser på grund av min feghet. Nu är det slut på det. Det är som sagt nu livet börjar. Men vad menas egentligen med det? Tänkte på det igår.
Jag har intalat mig själv att jag ska göra oo så stora förändringar. Men vad är det jag ska förändra egentligen? Det enda jag kan tänka på att är att skaffa ett heltidsjobb. Men även tänker jag inte säga nej när någon chans erbjuds till mig. Jag menar självklart inte att ta droger bara för det erbjuds utan chanser att göra minnen. Minnen jag kommer värdera högt när jag blir gammal och grå. Jag har även förlorat tjejer på grund av min egna dumma hjärna. Missat chanser och suttit hemma och tänkt för mycket. DET är något som jag definitivt behöver förändra.

Nog med tjafset nu. Här kommer några bilder från stunder jag känt mig som mest levande.






Dessa är självklart bara de få gånger jag kommit ihåg att ta foto.
Ska inhandlas en kamera och börja fota seriöst. Då jävlar..!!